Andliga Utforskarna – Nyheter

Forskare har nu kommit fram till att delfinerna är den mest intelligenta varelsen på jorden, efter människan. Så nu anser man att delfinerna ska ses som “icke-mänskliga personer”, istället för djur.

Deras sätt att kommunicera är liknande människornas, och de är smartare än schimpanser.

Detta väcker frågan om det är etiskt riktigt att ha delfiner i djurpark eller för uppvisning, eller att ens äta upp dem. Det väcker också frågor om hur delfinerna ska skyddas från masslakten till havs, där de dödas antingen för att ätas, eller av ren olyckshändelse. Saken är att över 300,000 valar. delfiner och liknande varelser dödas av misstag i fiskenäten.

Man har ansett att delfiner har en hjärna motsvarande en treårings, men nu börjar man tänka om. Delfinerna har kulturbaserad lärande, de lär sig alltså av omständigheterna och av varandra. De har egna personligheter och studier har visat att delfinerna värderar sitt ego och tänker på framtiden.

Experiment med spegla har visat att de känner igen sig själva och passat på att spana in sina egna kroppsdelar när de ändå haft tillgång till spegeln, det är något som annars bara människor och större apor roat sig med.

Det har dokumenterats att delfiner som fångats in, ganska snabbt lärt sig av delfinerna som alltid levt i fångenskap.

Nyligen fångades en sjuk “vild” delfin och vårdades på en forskningsstation, där träffade delfinen på andra delfiner som lärt sig att simma upprätt. På tre veckor hade delfinen lärt sig tricket, och när den släpptes ut i det fria igen började fler delfiner ute i det fria att simma likadant. De lärde sig av delfinen som släppts fri.

Delfiner har också visat hur de kan samarbeta med precision när de jagar, och de har också lärt sig att använda verktyg – som en svamp framför nosen medan de jagar taggiga fiskar.

Thomas White, professor i etik på Loyola Marymount University, Los Angeles har observerat flera studier i ämnet och ska nu försöka få folk att förstå att delfiner inte är djur utan icke-mänskliga individer.

Källa: Current.com och News.bbc.co.uk

Lärare och författare samlades i Cambridge University för att diskutera frågan om hur unga personer påverkas av det de läser i böcker. Att de påverkas det är redan konstaterat men frågan är nu hur.

Tonåren är en svår tid för ungdomar, det pågår kroppen många förändringar och hjärnan törstar efter kunskap, allt som tas in påverkar en på ett eller annat sätt. Hjärnan på en tonåring behandlar informationen annorlunda än vad en vuxen hjärna gör, den söker efter kunskap och insikt.

Maria Nikolajeva från Cambridge university säger att författare till ungdomsböcker har en moralisk plikt att ta med positivitet och hopp i sina böcker, då ungdomarna påverkas av det de läser. Som skräckexempel visar hon up Twilight som hon anser visar för konservativa värderingar, som inte uppmanar till personlig utveckling eller fritt tänkande, och kvinnan i historien är i en svag och beroende ställning. Inte alls uppmuntrande litteratur för flickor.

Om böckerna inte inger hopp, då kan boken vara rent av skadligt för ungdomarna.

Källa: dnaindia.com

Sara Duppils har publicerat sin bok “Hemsökta platser – Platsbunden entitetkontinuitet ur ett religionsvetenskapligt perspektiv”.

Här är lite info om boken:

Förord
Boken behandlar ett ämne som är kontroversiellt, platsbunden entitetkontinuitet eller ”hemsökta platser” som det även benämns i folkligt tal. Den vanligaste uppfattningen är att platsbundna entitetupplevelser sker i byggnader.Men platsbunden entitetkontinuitet kan även vara lokaliserad till andra platser, till exempel till skogar, lundar eller vid tjärnar.

Omslagsbilden illustrerar prinsessan Tuvstarr vid skogstjärnen i Sagan om älgtjuren Skutt och lilla prinsessan Tuvstarr. Skogstjärnen beskrivs i sagan som en plats med entitetkontinuitet. “Nu skiljer sig trädstammarna hastigt åt, nu blänker ett vatten, ett svartbrunt vatten med guldgrönt uti. – Håll dig fast säger Skutt, det göms mycket farligt i djupet – akta ditt guldhjärta! – Ja, så underligt vatten, svarar Tuvstarr och böjer sig fram för att se.”

Tuvstarrs gestalt reflekteras i den mörka vattenytan. Hennes spegelbild tycks förvrängd och främmande ch kan väcka tanken på att det mörka vattnet reflekterar en annan värld än en som Tuvstarr befinner sig i. Bilden av Tuvstarr vid tjärnen anser jag symboliskt återger hur upplevarens psykiska material kan reflekteras på någonting i omgivningen, som av många uppfattas som en känsla av ”en annan värld”. På platser med entitetkontinuitet kan reflektionen av det egna psykiska materialet komma till uttryck genom entitetupplevelser. Tyvärr bortförklaras ofta upplevelserna som fantasi eller inbillning och har därför inte undersökts närmare inom det religionsvetenskapliga paradigmet.

Jag är dock övertygad om att de flesta som läser boken har haft någon form av upplevelse av väsen eller spöken (entitetupplevelser), eller känner någon som har haft det. Behovet att vetenskapligt undersöka platsbundna upplevelser är stort och jag tror att det i framtiden kan hjälpa till att förklara även andra religiösa upplevelser. Med boken vill jag försöka avdramatisera platsbunden entitetkontinuitet och ge en religionspsykologisk tolkning för att få ett nytt perspektiv på fenomenet.

Boken
Kostar 150 kronor (inkl.frakt). Om man köper den direkt av Sara kostar den 130 kronor. Vill man få hem den via posten ska man skicka Sara ett mail  (sara_duppils@hotmail.com) med eran adress, så skickar hon ett kontonummer som man kan sätta in pengar på (varpå hon skickar boken).

Sara
Saras forskning har förekommit i tidningar. Se “Välkommen till spökhuset” och “Det spökar på Lindsberg”.

Klicka på bilden för att komma till Saras hemsida.

Finns det inte liv på Mars, kan exporten börja då.

Forskare har skickat björndjur till rymden och de har klarat det galant, när de kom tillbaka till Jorden, var de inte ens stressade av en sådan resa.

Om man plusar att människor har länge velat ha liv på Mars och inte kunnat hitta, och slår det ihop,  så får foskarna skicka lite björndjur dit för att de ska  befolka den röda planeten.

Så, om några år, om de klarar sig så långt, har  Mars en befolkning av björndjur.  Kul va?

Men vill du läsa mer om forskarna, idéen, historia bakom mm, ta och läs Metro.se